Ett enda bröd en enda mänsklighet
Livets bröd
Tänk tillbaka på den vecka som gått: vad har mättat, vad har gett dig ny kraft, tillfört ny energi, fyllt på i ditt inre?
Dela med varandra där ni sitter.
Någon som vill dela med oss alla?
Detta som vi tänker på, som mättat vårt inre, är det Jesus? Han säger ju: Jag är livets bröd. Kan det vara så att allt som ger kraft, skänker mening, ger nytt mod, tänder hoppets låga stavas Jesus? Det måste innebära att Jesus är nära och närvarande i våra liv hela tiden? Men frågan är: ser vi att det är han? Tror vi?
Folket hade varit med om ett brödunder. Jesus hade välsignat en pojkes matsäck bestående av fem bröd och två fiskar och mättat femtusen människor. Och efter måltiden fyllde man tolv korgar med det som blivit över. Människorna var djupt imponerade och följde efter Jesus för att få mer. Men Jesus ger dem inte mer bröd, i stället ber han dem öppna sina ögon och upptäcka att han är den ende som kan mätta deras djupaste behov. Äter vi vanligt bröd blir vi hungriga igen men om vi tar emot Jesus i våra liv, tror och litar på honom, öppnar våra liv för hans kärleksfulla närvaro i allt som sker, då behöver vi inget mer begära. Klart att vi behöver mat, kläder på kroppen
"Ärligt så förstår jag inte problemet? Dom som vill hjälpa gör det och andra som inte vill gör det inte i Sverige."
Meningarna ovan fick jag som kommentar på mitt inlägg om tiggare (som du hittar här). För mig är de självförklarande. Det är just dessa meningar som är problemet. Dom som vill hjälpa gör det och andra som inte vill gör det inte i Sverige.
Hjälp till medmänniskor som lider nöd kan inte vara luststyrd. Hjälp till medmänniskor kan inte vara beroende av enskilda individers goda hjärtan och välvilja. Vårt samhälle hade havererat totalt om det vore frivilligt att betala skatt, eller om var och en satte upp de juridiska lagar som de hade lust att leva efter. Och eftersom skatt och lagar bygger en stomme för vårt gemensamma liv, kan de inte vara luststyrda. Lika lite kan hjälpen till vår nästa bygga på pur vilja.
Jag tillhör de som tror att vi har ett gemensamt ansvar för mänskligheten. Som inte tror att ansvaret för våra medmänniskor upphör vid nationsgränsen. Som tror att vi som har det bättre ställt både kan och bör, ja faktiskt till och med är skyldiga, att hjälpa dem som har det sämre ställt.
Ja, det är okej. Kalla mig naiv. Säg att min livssyn är o
Ett enda bakverk, men ej en hel mänsklighet
Ännu en förtvivlat mejl från ett anonym plats i min inkorg. Den här gången handlar detta om hur en älskade gått ur tiden samt att ingen i församlingen kan erhålla veta, eftersom ledaren inom församlingen uttryckt homofobi nära flertalet tillfällen.
Vårens samtliga debatter ifall hbtq-personers levnadsvillkor och riktig till tro har synliggjort en dissonans som finns mellan ansvarsbärare och rättighetsinnehavare. Pastoralt ansvar och dialog med rättighetsinnehavaren uteblir. möjligen gör debatten om förbudet av omvändelseterapin ännu tydligare. Kärnan inom förslaget handlar om för att stoppa ett farlig samt våldsam erfarenhet som kostat människor deras liv, dock det existerar inte vad debatten handlar om. detta råder fortsatt stor okunskap bland kyrkliga ledare angående kyrkans arv kopplat mot omvändelseförsök. Sällan finns detta utrymme mot att samtala om hur den på denna plats praktiken påverkat och påverkar församlingsmedlemmar. en bra modell här existerar pastorn liksom bjöd in till en evenemang tillsammans titeln Omvändelseterapi. Tanken plats att bedöma Aftonbladets uppmärksammande av för att omvändelseförsök kvar praktiseras, dock i stället landade detta i en djupt sår hos flera kristna hbtq-p