Nummerskivan på telefon 1920

Nummerskiva

Nummerskiva eller fingerskiva, vardagligt samt ålderdomligt även petmoj[1], existerar en rund, roterbar rundel på äldre fasta telefoner, som används för för att slå telefonnumret med.[2] dem var vanliga fram mot talet, då de alltmer började ersättas av knapptelefoner.

Fingerskivan plats en amerikansk uppfinning ifrån Den möjliggjorde automatiseringen från telefontrafiken. inom USA infördes det ifrån sekelskiftet , i Europa omkring (bland annat inom München). inom Sverige inleddes automatiseringen beneath talet, samt avslutades omkring , då de sista landsbygdsväxlarna automatiserades.

En fingerskiva har 10 hål samt varje hål har även en siffra. För för att ringa stoppar man in fingret inom ett hål vid önskad siffra samt vrider fingerskivan tills detta tar stopp, därefter släpper man fingerskivan som återgår till sitt ursprungliga läge med hjälp av en fjäderverk. Proceduren upprepas sedan tills varenda siffror inom telefonnumret existerar slagna. numeriskt värde kontakttungor påverkas av en hjul tillsammans blad alternativt taggar, samt på därför sätt produceras ett antal elektriska impulser som räknas av telefonväxeln. Normalt produceras lika flera impulser vilket antalet hål man drar. I dem flesta länder i världen har fingersk

  • nummerskivan på telefon 1920
  • fredag 10 januari

    Telefon från

    Bordstelefonapparat och mellanstation CL för 2 dubbellinjer och centralbatterisystem, tillverkad av L M Ericsson. Telefonen är försedd med Telegrafverkets emblem och signalindikator. Denna indikator eller "blänkare" finns på ovansidan och visar "vitt" om telefonlinjen är upptagen av ändapparaten. Nedre omkopplaren i läge 1 kopplar in huvudlinjen. läge 2 kopplar in ändapparaten. Mellanläge kopplar ändapparaten till huvudlinjen. Extra ringklocka i låda för väggmontage ringer beroende på omkopplarens läge.

                  

    Nummerskiva eller fingerskiva, vardagligt och ålderdomligt även petmoj[1], är en rund, roterbar skiva på äldre fasta telefoner, som används för att slå telefonnumret med.[2] De var vanliga fram till talet, då de alltmer började ersättas av knapptelefoner.

    Fingerskivan var en amerikansk uppfinning från Den möjliggjorde automatiseringen av telefontrafiken. I USA infördes det från sekelskiftet , i Europa omkring (bland annat i München). I Sverige inleddes automatiseringen under talet, och avslutades omkring , då de sista landsbygdsväxlarna automatiserades.

    En fingerskiva har 10 hål och varje hål har också en siffra. För att ringa stoppar man in fingret i ett hål vid önskad siffra och vrider fingerskivan tills det tar stopp, därefter släpper man fingerskivan som återgår till sitt ursprungliga läge med hjälp av ett fjäderverk. Proceduren upprepas sedan tills alla siffror i telefonnumret är slagna. Två kontakttungor påverkas av ett hjul med blad eller taggar, och på så sätt genereras ett antal elektriska impulser som räknas av telefonväxeln. Normalt genereras lika många impulser som antalet hål man drar. I de flesta länder i världen har fingerskivorna siffran 1