Jag har adhd blogg
Läser i olika rapporter bla HRNytt att samtal på arbetsplatser blir allt mer tuffare och aggressivare och ledare behöver verkligen lära sig bemöta sina kollegor på ett mer konstruktivt och empatiskt samt lågaffektivt sätt.
Allt fler blir stressade, utmattade och jag tror följderna där blir att fler då får mer ADHD liknande beteende/problematik. Vilket gör det ännu viktigare att bemöta på rätt sätt, skapa bra arbetsklimat på arbetsplatserna och därmed minska stressen hos medarbetarna.
Hur gör man det då undrar ni säkert?!
Det är ju svårt att inte reagera på det negativa bemötandet man får men ett bra tips är då att kliva in i en roll som man tidigare tränat fram och liksom distansera sig själv. Det är inte jag själv som får kritiken utan det är andra anledningar.
Så vad gör jag då själv? Jo, jag bemöter personen med ett lugnt kroppsspråk, lugn röst, ger tydlig steg-för-steg information. Ställer öppna frågor som tex Hur menar du nu? Bemöter personen genom att visa förståelse men samtidigt komma med ett konstruktivt förslag.
Först och främst när du blir bemött av en aggressiv och tuff kollega/medarbetare/vän ”what ever” så tillåt dig själv att stanna upp, andas n
Jag har ADHD
Jag har ADHD.
Vilken konstig mening att skriva. Men samtidigt fullständigt naturlig. Jag fick min diagnos i förrgår och försöker för fullt att bara landa i det faktum att jag hela mitt liv haft en funktionsnedsättning utan att veta om det. Det är sorg och förvirring men mest av allt lättnad.
Jag är inte direkt förvånad. Jag har funderat i flera år på om jag kanske har ADHD men alltid viftat bort det med att nej men så här virriga är väl alla typ. Men så gjorde några personer mig medveten om att jag ju hade rätt många symptom (bland annat min terapeut) och när jag under vårvintern läste Lotta Borg Skoglunds bok ADHD från duktig flicka till utbränd kvinna var det så många små poletter som trillade ned.
Så många små saker som jag kämpat med, som jag trott att alla kämpade med, visade sig vara en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
I somras sökte jag hjälp hos min husläkare i primärvården som snabbt avskrev mig som du har ju eget företag, du kan inte ha adhd. Typ. Och i samma veva passade han på att upplysa mig om att det var års kötid för ens få påbörja en utredning.
Jag kände mig så dum. Och tvekade. Men efter många långa samtal
Jag lever tillsammans med ADHD
Idag 15/3 är detta NPF-dagen samt jag önskar lägga fokus på ADHD. Jag skriver utifrån mitt eget perspektiv och tar upp problematik som jag levt tillsammans med under kurera livet. samtliga med ADHD fungerar olika och upplevelserna kan titta väldigt olika ut.
Jag vet för att ordet handikapp är kontroversiellt, men jag använder detta av enstaka anledning: jag har ständigt upplevt min ADHD vilket ett handikapp, aldrig såsom en passage.
För detta första existerar det på denna plats med hyperaktivitet och drivkraft väldigt kluvet. Visst förmå jag äga perioder, alternativt vilket detta oftare existerar frågan angående, stunder från enorm energi och skaparglädje. Men väldigt ofta avbryts den många abrupt från koncentrationssvårigheter samt leda. detta är sällan fel vid min motivation – detta är bristen på ork som sätter käppar inom hjulet. vid lång sikt har frustrationen över varenda idéer samt projekt vilket jag äger lämnat oavslutade blivit sålunda stor för att jag ofta hellre låter bli för att sätta igång med någonting, eftersom jag vet för att jag sällan har ork eller fokus nog för att slutföra detta.
Dessutom besitter jag, sedan mitt sammanbrott för drygt femton tid sedan, oerhört dålig uthållighet. Energin kunna gnistra mot med upphöjd intensitet, dock den räcker inte särskilt länge. Den brinne